Har precis passerat Töreboda, fick bita mig i kinden för att inte börja gråta, när tåget rullade in på perrongen.. Bara några månader innan stog vi där du& jag och du sa till mig att jag aldrig någonsin fick lämna dig! Att du älska mig - du är mitt allt, Du och jag föralltid min fina sol, som aldrig får försvinna.. Men nu är jag det, nu är jag försvunnen, och det förmodligen kanske aldrig någonsin kommer bli du & jag igen. bara ett minne blått, bakom alla tårar. I 9 månader hade jag iallfall en kärlek jag trodde på som jag kämpa för. Vidare mot skövde och lämna detta bakom mig.